linus på linjen

Nu mina vänner blir det ett Torsdagstips. Linus på linjen. har ni glömt ? Annars kan ni friska upp minnet nu.

Linus på linjen, orig. La Linea, tecknad TV-serie från 1969, skapad av italienaren Osvaldo Cavandoli.

Linus är en animerad tecknad figur med stor näsa, ritad endast längs sina konturer och så att han ser ut att sitta ihop med linjen/marken som han går på. Han går på en till synes oändlig horisontell linje där han emellanåt stöter på olika typer av hinder. Han skriker och gormar eller gapskrattar så att saliven sprutar. Språket är låtsasitalienska som är omöjlig att översätta, men eftersom bilderna ändå ganska tydligt brukar illustrera vad Linus menar så behövs inga undertexter. Alla röster gjordes av italienaren Carlo Bonomi, som även gjort rösterna till den populära lerfiguren Pingu.

I början fick serien ”Linjen” som svensk titel, som synes en ordagrann översättning av originaltiteln. Senare bytte man till den vitsiga titeln ”Linus på linjen”.

Linus på linjen visades som pausprogram i SVT på 1970-talet, 1980-talet och 1990-talet. Sedan slutet av 2006 har Linus på Linjen börjat sändas som pausprogram i de nya kanalerna TV4 Komedi och TV4 Guld, men har fått konkurrens hösten 2007 av reklam. Linus på linjen finns nu även på DVD, antingen som tre separata DVD:er eller som trippelbox.

King Crimson och Robert Fripp

 Robert Fripp

King Crimson är en grupp som rönt begränsade kommersiella framgångar men som varit mycket inflytelserik rent musikaliskt, och det under hela sin karriär. De är kanske främst kända för sitt bruk av mellotronen, ett instrument som de inte var först med att använda – de lärde mycket av The Moody Blues som hjälpte King Crimson i början av bandets karriär – men King Crimsons sätt att använda mellotronen på blev avgörande för den progressiva rockens utveckling. Det tidiga Genesis tog starkt intryck av detta och använde mellotronen (som de köpt av King Crimson) på ett Crimson-inspirerat sätt på LP:n Nursery Cryme (1971). Yes tog också starkt intryck av King Crimsons mellotronanvändande, vilket kan höra på bland annat Tales From Topographic Oceans (1973). En annan grupp som stod King Crimson nära under det tidiga sjuttiotalet var Van der Graaf Generator. Under 1990-talet har hårdrocksgrupper som Tool hänvisat till King Crimson som en viktig musikalisk inspirationskälla

King Crimson

Äsch !!

Mitt himla liv / Olle Carlsson

 

 

Prästen och författaren Olle Carlsson nådde botten, efter år av missbruk och utbrändhet hans personliga tro fick då plötsligt mening. Hans läkningsprocess började i en liten bönegrupp. Ur denna grupp växte en andlig rörelse. Allhelgonamässan är idag en av sveriges mest besökta mässor, delvis pga att mässan hålls i Stockholm men också därför att Olle Carlsson är en präst som når fram, bortom ”spelad” andlighet. Hans engagemang hjälper och har hjälp många att finna sin tro bara genom att se människan bakom fasaden. Religion kan aldrig vara en enskild  plattform för anställda inom kyrkan, det är ett kall och en övertygelse som måste följas. Olle Carlsson är en av de få som verkligen har förmågan att hjälpa och det visar sig inte minst genom att han vill att svenska kyrkan är och skall vara till för alla. Det finns alldeles för många charlataner som på olika sätt försöker göra religion till ”sitt ”personliga projekt.
Olle Carlsson tillhör dess bättre inte dessa.

Grus : släkten som ändrade världen

 

   Hans Alfredsson

Visste du att Sigge Grus (25 f.Kr – 39 E.Kr.) var den som ansvarade för att kejsar Tiberius kom att efterträda kejsar Augustus. Familjen Grus har spritt sig över hela världen och de blir otroligt gamla, över 2000 år. Tjolfinn Grus som fn bor i byn Älvnäs har skrivit denna dagbok som vi med hjälp av Hans Alfredsson och Per Åhlin får ta del av. Jag trodde att Hasse och Tage tiden var slut eller i varje fall låg i träda men så är icke fallet. Serien Grus-släkten gick som serieföljetong i DN sommaren 2004.  Hans Alfredsson, denne månsidige man som gjort det mesta, Böcker, filmer, skådespeleri mm. Har även i denna bok lyckats hålla kvar andan av absurditer och lysande språk. Per Åhlin förnekar sig icke heller. Härliga illustrationer. Låna, läs denna vidunderliga släktsaga.

Small Faces

 

Small Faces var ett  brittiskt psykedeliskt ”modband”som bildades 1965 och hade sin storhetstid tom 1968.

Gruppen gjorde succé i England och fick sitt egentliga genombrott med ”Sha-la-la-la-lee” tidigt 1966. Efter den kom hits som ”All or Nothing” och ”My Mind’s Eye”. Låten som gjorde gruppen internationellt känd var ”Itchycoo Park” från 1967, förövrigt den enda låt de blivit riktigt kända för i världen, och den enda som nådde högre placeringar på singellistorna i USA.
Efter framgångarna med ”Itchycoo Park” var ett nytt album i full gång att spelas in. Inför detta beslöt man släppa singeln ”Lazy Sunday” som Marriott spelat in på skämt. Även denna blev en stor hit i Storbritannien. Albumet, Ogden’s Nut Gone Flake däremot gick det sämre med, trots att det ur musikalisk synvinkel anses vara mycket bra.

Bandet bestod 1965 av Steve Marriott (sång/gitarr), Kenney Jones (trummor), Ian McLagan (piano/keyboard) och Ronnie Lane (elbas). Alla var unga mods och små till växten. ”Face” var ett slanguttryck för en ledare bland engelska mods – därav namnet på gruppen. De var kraftigt inspirerade av amerikansk soul och R&B vilket märks allra tydligast på deras tidiga inspelningar.

Gruppen tog namnet ”Faces” och två nya medlemmar, Rod Stewart och Ron Wood tillkom.  Dessa båda herrar kom från The birds och Jeff Beck Group.

Med kameran som tröst / Carl Johan De Geer

Carl Johan De Geer använder sig själv som exempel på en omvänd klassresa. Att födas in i en gammal adelssläkt har gett honom ett sätt att se på världen med överklassens ideal.
Detta kom Carl JOhan De Geer på ganska sent i livet. Som tonåring lämnade han denna sorgliga rest av överklass för att bli konstnär, fotograf och socialist. Kameran blir hans tröst i all 70-tals förvirring. Han ritar, målar och fotograferar och letar efter en medicin, ett botemedel mot adelssjukan och kommer efter denna hårda kamp fram till insikten att han bär på en gen, ett arv som gör att han måste anamma sin tillhörighet. Han har i själva verket en stark tillhörighet och kärlek till sitt namn och sin historia. Filmen och boken ”med kameran som tröst” väcker många frågor, kanske mest för oss som var unga på 70-talet men också hur kan vi leva med eller mot vårt arv. Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom hävdar en del och det kanske är sant. En dagisfröken sa en gång till mig och min dotter att ” det är tur att man blev som man blev när man inte blev som man skulle”.

Lars R Strandbo

Fredagen den trettonde, eller fredagstipset.

Så är den här, dagen då livet blir ännu farligare att leva. Massmedia tar en kort paus i redovisningen av döda, riskgrupper, vaccinstatus, frossande i information om ”den nya influensan” . Huruvida nu fler blir smittade just denna dag vet jag inte men det är nog inte troligt. Hur vi förhåller oss till otursdagar är ju personligt, många är väl de som inte går under stegar eller lägger nycklar på bordet. Själv blir jag orolig av svarta katter.

 

Tidningen Vi:s Litteraturpris 2009

Vinnaren av Vi:s Litteraturpris 2009 blev författaren Karolina Ramqvist. Hennes tredje och senaste bok, Flickvännen, utkom tidigare i år. Karolina Ramqvist är chefredaktör för Arena, frilansskribent och kolumnist i DN. Ramqvist har tidigare skrivit När svenska pojkar började dansa och More Fire.
-Vi:s Litteraturpris ges till en författare i början av sin bana, som vi tror kommer att etablera sig som ett av de främsta namnen inom svensk samtidslitteratur.
Karolina Ramqvist är en sådan, kommenterar juryns ordförande Nina Solomin.
Nominerade till Vi:s Litteraturpris 2009 var förutom Karolina Ramqvist, även Håkan Anderson samt Sofia Rapp Johansson.
Juryn består av Nina Solomin, kulturredaktör på tidningen Vi (ordförande), författarna Anna-Karin Palm, Jerker Virdborg, Göran Hägg samt Vi:s vd och chefredaktör, Anneli Rogeman.

Mobilromaner

 

Senaste flugan inom mobilvärlden kommer naturligt från Japan. KEITAI SHOSETSU – keitai = mobiltelefon och shosetsu = roman.
Mobilnovellen/romanen riktar sig fortfarande i huvudsak till yngre och läses framförallt av tonårstjejer. Den består av korta meningar. Varje kapitel innehåller ca 70 ord. Läsning sker ofta på tunnelbanan eller på bussen och de korta kapitlen ska man hinna läsa klart mellan två hållplatser. Språket är, som alla förstår, korthugget, eller ungefär som SMS-meddelanden. Men novellerna kan vara nog så dramatiska. De handlar inte bara om ljuv tonårskärlek utan kan vara rejält hårdkokta. Kita är en av de stora författarna.
Kan man då inte förfasa sig över språkets förflackning. Är det inte som att läsa 80 romaner på en kvart  -Ja men ge oss något bättre då! svarar tjejerna som läser.
Jag håller med. Det är bättre att läsa än att inte läsa alls. Tidsnog räcker inte mobilromanen till utan man vill ha mer. Vad är nu detta för bibliotekarier i en konservativ värld full av tryckta böcker.

KEITAI SHOSETSU är ytterligare ett sätt att sprida litteratur och fenomenet sprider sig över världen. Det är nog ingen slump att den uppstått i Japan, ett tidigare blogginlägg handlade som den medvetne läsaren säkert minns om Haiku, en diktform som i likhet med Kentai bygger korta meningar och som ändå berättar en historia. Vi kan väl börja skriva noveller, alla vi som ändå sms:ar. jag tänker i allafall börja, kanske leder det til en biblioteksrörelse, Bibliotekarier skriver.