Romanslitteratur

juni 11, 2012 kl. 9:57 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

 

Nu är deckarundret ett etablerat faktum i svensk och europeisk litteratur. Förlagen har satsat stenhårt på svenska ”deckardrottningar”,. Det är nu dags för nästa hårdsatsning. Efter mord, lemlästning och  mörker kommer det direkta motsats – romantiken, eller ”ROMANCE”böckerna. Tantsnusk är ett för länge sedan bortsopat begrepp. Bonniers förlag har startat ett nytt romantikcentrum i sitt nystartade Fenix förlag som enbart skall satsa på romantiken. Med författarnamn som Nora Roberts och med prenumerationserbjudanden om väl paketerad romantisk pocketunderhållning direkt hem i brevlådan ska man locka kvinnliga läsare mellan 25 och 50 år.– Det finns ett sug efter den här typen av böcker, så enkelt är det. Förlagen i Sverige har varit dåliga på den fronten, fokus har legat på stora titlar och på svenska titlar, säger Stefan Henriksen, förlagschef på Fenix. Till DN.
Bra Böcker kommer också att satsa på romantisk litteratur och på  Norstedts är ”Fifty shades of Grey” av EL James på gång och kanske blir den höstens storsäljare. Biblioteken är dock bra på romantik, eller hur ?

Vi kan alltså se fram emot en höst i romantikens tecken, och det kan behövas i november när sommarens ljuva minnen är på väg att suddas ut av höstkylan.

Så här skriver wikipedia om romantiken om du vill få den förklarad, så att du vet vad det handlar om… 

Kärleksroman (eng: romance novel; ty: Liebes- und Familienroman dvs kärleks- och familjeroman, vilket också vär en vedertagen svensk benämning) är en skönlitterär genre. Den moderna kärleksromanen uppkom i västvärlden under 1600- och 1700-talet. Detta innebär givetvis inte att västvärlden eller anglosfären uppfann litteratur som är inriktad på kärlek. Här avses en genre som följer ett bestämt mönster. Det fundamentala i den västerländska, moderna kärleksromanen är att den fäster störst vikt vid utvecklingen av en relation och en romantisk kärlek mellan två människor. Den måste ha ett känslomässigt tillfredsställande slut, vilket länge också innebar ett (för samtiden acceptabelt) moraliskt slut och dessutom ett lyckligt slut. Som regel är den skriven ur ett kvinnligt perspektiv med en kvinna som huvudperson. [1]

Källa : Wikipedia

 

Lars Strandbo

 

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: