Bildjournalen var ungdomens tidning 1954-69. Den var bäst, mest läst och innehållsmässigt långt före sin tid. Med en imponerande bredd: rock och pop, topplistor, elefantbilder, filmstjärnor, tv-kändisar, skönhetstips, mode, romaner, fråga doktorn, insändare, bildnoveller, serier – men också högaktuella samhällsreportage, spännande människoöden och dramatiska händelser. Författarna Börje Lundberg och Ammi Bohm (som tidigare tillsammans skrivit Yeah! Yeah! Yeah! Beatles erövrar Sverige) .

Kan man göra serie av Jane Eyre. Det kan man, och det är gjort. 1800-talets England, Jane Eyre är ett föräldralöst barn som uppfostras av kärlekslösa rika släktingar. Romanen har allt, kärlek, intriger, spänning och en unik berättlse om 1800-talets England och de minst sagt komplicerade levnadsförhållandena som många levde under. Charlotte Brontes klassiska roman från 1847 kan nu läsas som serie och det är bra, förhoppningsvis kan den locka serieläsare till att även läsa boken men att läsa den som serie räcker gott. Jag får bilder till texten nästan som film, konceptet är inte nytt bla Strindbers Röda rumme finns som serie, här också mycket lyckat. Jag hoppas att fler romaner kommer i tecknad form, varför inte millenium trilogin av Steig Larsson.

Lars R

Jag läste ”den okända Mona Lisa” inför mitt första besök i Italien för 30 år sedan. Hjärnan är en konstig apparat, just nu kom minnet upp. Vad var det jag läste och varför blev jag så facinerad av denna bok.?

En snabb titt i bibliotekets katalog, inget. Men kanske finns den på något annat bibliotek någonstans. Verona, Firentze och Bologna, tre städer jag besökte denna första gång i det varma landet i söder. Jag glömmer aldrig första mötet med renässanskulturen. Det var omvälvande och omformade en stor del av min kultursyn.

Pierre La Mure som skrev om Mona Lisa har två titlar i vår bibliotekskatalog och de skall jag betälla in men Mona Lisa måste jag läsa igen. Har du läst någon bok för länge sedan och upptäckt den igen ? förmodligen kanske blev du besviken som när jag läste ”Brev från kvarn” av Alphonse Daudet, en småtrevlig bok som dock inte alls var lika bra som för 25 år sedan. Nu skall jag fortsätta söka ”Den okända Mona Lisa” och förhoppningsvis kanske jag hitter henne någonstans och förhoppningsvis tycker jag lika mkt om henne nu som då.

Litteratur har en fantastisk påverkan på oss, ivarje fall viss litteratur. men det htr film också, för länge sedan såg jag exorcisten,,och drömmer fortfarande mardrömmar om flickan som blev besatt och Max von Südow som försökte driva ut,,jag vill inte ens skriva namnet på honom,
Pierre Lamure föddes i Nice, Frankrike, den 15 juni 1909. Han blev känd under 1930-talet som korrespondent för en fransk tidning, en position som förde honom till USA 1937.
Vid sidan av sin tidning WRITE, skrev han också böcker, han fick” Strassburger Prize”  1939 för hans biografier av Thomas Edison och John D. Rockefeller, som båda var skrivna på franska.
 
Pierre Lamure  bodde på 1501 Chelsea Road i ett hus som blev känt under namnet ”Lost Horizon”.   .
Så många böcker och ändå är han relativ okänd bland litteraturmänniskor. Nu har jag dock likt Vasaskeppet lyft upp honom till ytan för en kort sekund,det är nog bra så.

Lars R

Sven Harry Karlsson, legendarisk byggmästare från Lund. Hans nya konstmuseum, bostad och monument är invigt i centrala Stockholm. Det är en man med stora visioner och han äger kanske Nordens störta konstsamling av just nordisk konst. Hela denna samling kommer han att visa i sitt konstmuseum. En fantastisk insats för den nordiska samtidskonsten.

Vad har nu detta med litteratur att göra, egentligen ingenting men jag blir så inspirerad över att en ensam person, låt vara rik och betydelsefull, men en person som arbetat ihop en förmögenhet. En komplicerad barndom och dessutom bror till Anna Wahlgren som fått så mycket kritik den senaste tiden. Arkitektur är intressant och Sven Harry Karlssons ”Folkhem” har spelat en stor roll i byggandet av bostäder framförallt i Stockholmsområdet.  

SVD artikel om Sven Harry Karlsson

Här är treböcker om intressant arkitektur som du naturligtvis kan låna hos oss på biblioteket…

Lars R

Augustprisvinnaren Tomas Bannerhed finns med bland de fem författare som nominerats till Borås Tidnings debutantpris. Hans ”Korparna” ställs mot Kristofer Ahlströms ”Bara någon att straffa”, ” ” av Naima Chahboun, ”Flod” av Carolina Fredriksson och Andrés Stoopendaals ”Maskerad”.

Borås Tidnings debutantpris på 100 000 kronor delas ut för tolfte gången. Det har tidigare bland annat gått till Johan Kling, Viktor Johansson, Martina Lowden och Lotta Lotass. Årets vinnare tillkännages den 23 februari.

Även Carolina Fredrikssons roman ”Flod” var nominerad till Augustpriset i höstas. Av de nominerade är de fyra prosaister och en diktare, Naima Chahboun.

Sixten Heymans pris

När Klas Östergren fick Sixten Heymans pris 2010 löd motiveringen: ”För ett författarskap som vidareför och förnyar den stora realistiska berättartraditionen i svensk litteratur. I Östergrens romankonst kombineras sofistikerad stilkonst med burleskt berättande och vindlande intrigbygge. I den centrala romansviten Gentlemen (1980), Gangsters (2005) och Den sista cigaretten (2009) möter läsaren såväl avancerad metafiktion som effektiv samhällssatir, samtidigt som den lilla människans motsägelsefulla vardagsexistens placeras i ett större, närmast mytiskt sammanhang. Med humor och klarsynt elegans fångar Östergren senmodernitetens villkor och konsekvenser för konsten och för livet.”

Klicka för en intervju med Klas Östergren

Att hata sina föräldrar eller sin förälder måste vara svårt, att dessutom vara utom all försoning måste vara ännu svårare.
Hat kan vara som en cancersjukdom, det växer och invaderar till sist hela organismen. Varför Felcia Feldt offentliggör sin vrede har jag svårt att förstå, det är ingen svår bok att läsa men ack så sorglig att jag faktiskt inte läste den till slut.
Det känns ännu konstigare med all den publicitet boken fått och får…men det kanske är så att vi närs av olycka, av att se att någon är en dålig förälder, partner eller vän. Jag måste säga att jag inte förstår..men å andra sidan jag kan ju ha fel…
Det kanske inte går att förlåta men jag vill leva kvar i den förmodade villfarelsen att det går att förlåta åtminstone för sin egen skull..

August Strindbergskriver  den ”Ockulta dagboken”mellan februari 1896 och sommaren 1908. Han för anteckningar på lösa sidor som han ibland illustrerar och klistrar in tidningsurklipp. Dagboken växer fram under en krisartad tid i Strindbergs liv, som ett sätt att försöka ordna och tolka främmande erfarenheter. Den 1 april 1902 skriver författaren om ett jobbigt besök hos hustrun Harriet Bosse och deras gemensamma barn Ann-Marie, Lillan, efter föräldrarnas smärtsamma separation.

Strindberg förvarade sin dagbok i den så kallade gröna säcken. En kappsäck där han bar med sig manus och arbetsanteckningar under stora delar av sitt kringflackande liv. På framsidan av den ”Ockulta dagboken” har han skrivit ”Denna Dagbok får aldrig tryckas! detta är min sista vilja! som måste uppfyllas!”Det unika med dagboken är att den, troligtvis, inte är skriven för att tryckas. Men som så ofta med Strindberg ändrade han sig senare. Dagboken har dock aldrig tryckts utan bara givits ut som en svartvit faksimil från 70-talet. En anledning är att dagboken innehåller flera teckningar och tidningsurklipp som Strindberg velat kommentera och förhålla sig till och som är svåra att hantera i tryck.

 SVD

”Änglars sorg” är den andra, fristående delen i den trilogi som inleddes med Himmel och helvete. det är en förtätad berättelse om ett i många stycken omöjligt liv som ändå måste levas.
po jken som bara kallas pojken kommer tillbaka med ett dödsbud. Hans vän Bárdur har drunknat. Tilsammans med brevbäraren Jens ger han sig av på en resa i förra sekelskiftets Island. Längtan efter kärlek, gemenskap och liv är densamma som nu och som den alltid varit, människans eviga ensamhet som ibland tillfälligt lindras av gemenskapen mellan två människor.

»Nu skulle det sitta fint att få sova tills drömmarna förvandlas till himmel, en lugn himmel utan blåst, enstaka änglafjädrar singlar ner, annars ingenting, utom medvetslös lycka. Men sömnen undflyr de döda. När vi sluter de stirrande ögonen är det minnena som kommer, inte sömnen. Först enstaka och rentav vackra som silver, men snart blir de ett mörkt, förkvävande snöfall, och så har det ­varit i drygt sjuttio år. Tiden går, folk dör, kroppen sänks ner i mullen och mer vet vi inte. För övrigt finns det inte mycket himmel här, bergen tar himlen ifrån oss, bergen och de oväder, mörka som världsundergången, som de förstärker, men ibland när det kommer en glimt av himmel efter ett oväder tycker vi oss se en vit strimma efter änglarna, högt ovan molnen och bergen, ovanför människornas misstag och kyssar, en vit strimma som ett löfte om en stor lycka.»

 Karin Stensdotter

Karin Stensdotter har en av de relativt få fortfarande verksamma författarbloggarna (Blott Sverige), och hon är också ovanligt flitig: jag tror att hon till skillnad från majoriteten av författarbloggarna inte kommer att lägga av. Hon har gett ut sammanagt tre romaner, där den senaste heter En underbar roman (Tusculum förlag).

Gertrud, en fotograf som lämnar Stockholm för att leva i Paris. Hon får besök av tioårige Harry, ett brorsbarn som kommer för att uppleva Paris. En ömsint berättlese om kärleken till en stad, till ett land och glädje att få visa någon annan denna kärlek, alla dofter, och intryck som Harry får med sig och som säkert formar hans liv.

 Pia Taftrup

Begär, hängivelse och självuppoffring. Pia Taftrup skildrar kärlek som rör sig mellan verklighet och dröm.
Förälskelsen ställer allt på ända, Pascha upplever livet starkare och intensivare i kärleken till Patrick men det visar sig att han inte lever upp till hennes lycka. All berusning tar slut, ingen känsla varar för evigt. Inte heller kärlek. Om den inte omvandlas ständigt och få ny kraft.
Pia Tafdrup är en av Danmarks mest framstående författare med en mängd kritikerrosade diktsamlingar bakom sig, varav flera även utkommit i Sverige. 1998 mottog hon Nordiska rådets litteraturpris för Drottningporten. Sedan 1999 är hon medlem i Det danske Akademi. Ge sig hän är hennes romandebut.

Lars R

Är stickning en kvinnlig sysselsättning, är detta ett av kvinnornas domäner. Alls icke..Män stickar och män har stickföreningar. Visserligen sker det en hel det ”underground” verksamhet men fler och fler män kommer ut ur stickgarderoben. Att sedan män stickar julkulor är ju maxat…det här är en härlig bok med superfina mönster på julkulor som garanterat inte går i kras. Blicken hos de två män som pryder omslaget går inte att ta fel på,,de är i trans..stickningen kan vara lösningen på stressen i samhället.

Kolla på Youtubeklippet…

http://www.youtube.com/watch?v=j9BxBs9nGTQ